RESPEKT VAD INNEBÄR DET?
Vad innebär detta ordet egentligen?
Är respekt något man får, förtjänar eller gör sig förtjänt av?
Enligt min uppfattning visar vi oftast respekt för någon vi inte känner fram till dess vi lärt känna personen lite bättre och bestämmer oss hur vi skall förhålla sig till den.
Vi pratar ofta om att ungdommarna idag är respektlösa mot samhället & vuxna, vad beror det på? Är det nåt de bara gör eller har vi som vuxna gett felaktiga signaler, har regeringen misslyckats med att visa vägen till ett funktionellt samhälle. Vad har skapat denna respektlöshet hos dem som växer upp i dagens samhälle. Det har säket flera olika anledningar gemensamt men den största orsaken till deras respektlöshet är just brist på respekt från oss vuxna och det börjar redan när de är små i våra hem.
Det är så lätt att vi begär lydnad och lyssnande och respekt från våra barn under deras uppväxt men oj vad vi missar att själva ge respekt och aktning till dem. Vad vi sår i dem får vi sen skörda efterhand som de växer upp, det är vi som formar våra barn efter oss själva inte någon annan. Därför blir barnen också vår spegelbild på hur vår uppostran har effekt på barnet, om vi då inte ser detta och kan reflektera över det så missar vi förståelsen för varför vi fostrar dem som vi gör.
Fråga dig själv, vad ditt mål och syfte med varje tillrättavisning är och hur du framför den och se på effekten det har, så kan du lära dig själv mycket hur du kan ändra teknik. Det gäller att vara öppen här.
Jag blir så förtvivlat ledsen när jag ser och hör talas om föräldrar som kallar sina barn, helvetes ungar, eller dessa har jag fått för mina synders skull...hör dem överhuvudtaget vad det är de uttalar sig om, är de lämpliga föräldrar.
Som jag ser det som har dessa föräldrarna allvarliga problem med sig själva eftersom de kan anklaga ett helt oskyldigt barn som de är ansvariga för och som dem själva håller på att fostra.
Vissa föräldrar lägger verkligen all skuld på sina barn och säger att du har bara gett mig problem sen du kom ut och jag önskar att du aldrig hade fötts, sen vidare kan de säga om han/hon bara hade lydit så hade jag inte reagerat som jag gjorde, det är deras fel att jag blir så här arg och gör så här mot mitt barn.
Vad är det frågan om egentligen, här lägger de totalt hela skulden på barnen t.o.m själva skapandet av barnet ger dem barnet skulden för. Detta anser jag är ren och skär barnmisshandel, verbal psykisk misshandel. Dessa uttalande över dessa barn skapar en enorm skuld och önskan att de inte fanns, de kan få en hel rad själsliga problem p.g.a. detta.
Det är de vuxna som önskar att skaffa sig barn och när de sen börjar fostra dem och de ger gensvar på detta så gillar de inte vad de får, borde de då inte titta över sin fostringsteknik om den är ok, eller om de behöver förändras, barnet svarar ju bara på deras fostran tillsammans med sin utveckling och den behöver man lära sig som föräldrar så man vet vad man har fått i sin famn, inget sköter sig självt.
Om barn inte visar dig respekt så kan det bero på att du har brustit i respekt gentemot dina barn, ett barn skall behandlas exakt lika som en vuxen, om du inte kan gå fram till en vuxen och ge den världens utskällning och tillrättavisa dem i kön på ica, så skall du inte göra det med ditt barn heller. Om du inte kan gapa och skrika på en vuxen för at den spiller ut ett glas mjölk eller ritar på väggen varför gör du det med ditt barn, förtjänar inte barnet visad respekt så som den vuxne. Hur tror du verkligen att ditt barn mår av alla hot som du ger dem om de inte lyder dig eller alla tomma löften av antingen belöningar eller uppmuntran de får höra, som sen aldrig blir av. Här gäller respekten igen. Skulle du göra så mot din bästa vän eller mot din chef på jobbet och varför inte. Så här visar detta dig egentligen bara på dina egna brister i din karraktär som du behöver jobba på för att sedan kunna återvinna respekten hos dina barn och börja bygga upp en god kommunikation.
Barnen kan säga men, du lyssnar aldrig på mig, eller du ger lillasyster/bror allt men jag får inget och så fort de små skiker så får de all uppmärksamhet och jag får bara sköta mig själv hela tiden. Dessa orden är ett rop efter bekräftelse, de känner att respekten är olika fördelade, den gäller inte lika för alla och då svarar dem med att de blir yviga och struliga i skolan o.s.v. De får inte visad respekt från er utan ni bara låter den få sköta sig själv och det är också brist på respekt.
Respekt är något som man förtjänar, den byggs upp hos en människa utifrån att den har respekt mot sin omgivning, brister det här så brister det överallt. Ett barn som föds behöver aldrig göra sig förtjänt av det dock eftersom den är oskuldsfull och den behöver bli lärd och fostrad, så om barnet inte lyder behövs tilrättavisningar på ett högst respektfullt sätt för att de inte skall ta skada i sin själ och självförtroende och för att du skall få bevarat din respekt från barnet. Det är inte förrän de kommer upp lite i åldern 3-4 år kanske som de kan börja lära sig att visa respekt mot andra och börja förstå vad det innebär och själva få det tillbaka allt efter deras mognadsgrad såklart.
Det är verkligen inget lätt jobb att ha barn och att fostra barn, det kräver riktigt mycket hos en som föräldrar, en hel del uppoffringar, enormt mycket tid och angagemang.
För att hjälpa vuxna att bli bra föräldrar sa hade jag önskat att det vore lite obligatoriskt att gå föräldra utbildning, tänk så mycket vi kunde hjälpt till och så mycket vi kanske hade kunnat hindra om föräldrarna regelbundet fick coaching i föräldraskap.
För så många som det är som faktiskt inte alls har en susning av vad det innebär mer än att deras uppfattning är att det är så sött & gulligt, är ju så långt ifrån den sanna verkligeheten av vad det faktiskt innebär. Det är ju så enormt mycket mer än att bara få ekonomin att gå ihopa och att byta blöjor o skrik och bli väckt på nätterna, det följer ju att fostra fram en karraktär hos barnet som är sunt med och det är här det blir en verklig utmaning. Nu skall man ju inte vara rädd för att skaffa barn absolut inte, men att vara väl förberedd och verkligen förstå vad det hela innebär så att de kan orda sina förhållanden därefter tror jag man vinner mycket på.
Själv kände jag mig inte alls redo eller mogen för det före trettio års ålder och jag fick min son när jag trettio tre, vilket många kan tycka är på gränsen till för gammalt, men hellre detta än att jag hade skaffat barn tidigare bara för att samhället anser det men jag hade inte fattat nåt om vad det innebar.
Hade det funnits ordentlig profesionell föräldra utbildning då kanske man hade vågat få barn tidigare. Kunskap och lyssnande på erfarna hjälper ju de okunniga framåt.
BARN GÖR INTE SOM DE BLIR TILLSAGT
BARN GÖR SOM VI GÖR