Modern eller gammaldags vilket är jämnställdhet?
Jag vill inte påstå att jag är verken modern eller gammaldags redan där ställer jag mig neutral...men, jag kan inte blunda för att vårt samhälle definitivt inte är jämnställt , modernt eller gammaldags även om samhället strävar mot jämnställdhet. I alla tider har allt nytt varit moderna så hur kan vi bedömma vad som är modernt, det som är inne nu även om vi hämtat upp det från det dåvarande moderna samhället eller att det är något helt nytt obeprövat?
Vi vill väldigt gärna ha jämnställdhet idag i dagens s.k. "moderna samhälle" d.v.s. ett samhälle som bedöms vara modernt är inte förknippat med något som helst omodernt d.v.s. "gammaldags".
Trots denna starka jakt och strävan som driver samhället framåt i alla olika debatter av idag så tar vi in gamla beprövade metoder som har glömts bort och gör de till nya påfund... ett ex. är att vi vill låta kvinnliga föräldrar i allt högre utsträckning få möjligheten att stanna hemma med sina barn mer än bara ett år, samtidigt driver vi männen från sina arbetsplatser in till att bli mödrar bara för att de också är förälder, här har vi jämnställdheten som drivkraft och utgångspunkt, en paradox, en slags dubbelmoral, ja i allra högsta grad.
Vad vill vi ha, hur vill vi att samhället vilket är du och jag, skall se ut idag.
Skall vi ha klara könsroller som feministerna skriker hysteriskt förbannelse över bara för att de är så rädda att bli överkörda som kvinnor igen och därmed inte tror på upprättelse, eller skall vi ha förvirrade män och kvinnor som inte vet vilken roll de skall ta därför att inga roller är längre uttalade, det kvinnliga och manliga är utsuddat och nu kan män göra allt som kvinnor kan och kvinnorna kan göra allt männen kan. Vem behöver vem egentligen nu. Är det det vi vill kalla utveckling mot något bättre ett s.k. moderna samhälle där vi skall förstå varandra bättre eller kommer förvirringen vara större.
När könsrollerna suddas ut begriper vi inte att även barnuppfostran dras med i det elendet och tappar all sin kraft och betydelse, det är här vi ser den fria uppfostran träda fram i alla sin härlighets förvirring-just idag i vårt moderna samhälle. Människans viktiga identitets betydelse försvinner och inget är längre unikt för varje individ, för du kan lika bra vara jag och jag kan lika bra vara du, ingen vet och ingen har sin givna och unika plats längre i ett samhälle med ordning, det kallas samhällskaos istället för samhällsordning.
Varför är vi så rädda för könsroller och att ha ett ansvar och en given plats som du tar ansvar för?
Människan är i sin natur lite rädd för att ta ansvar och att stå ansvarig det är ingen bekväm situation, vi är utblottade och mångas ögon granskar en kritiskt och du får förklara dig när du gör något som får negativa konsekvenser för andra. Om vi då har klara manliga och kvinnliga roller kan vi inte gömma oss, skylla ifrån oss eller lägga ansvaret på den andre, vi blir tvungna att ta ansvar för det.
När jag skriver detta ser jag framför mig med obehaglia rysningar över hur vårt samhälle skulle bli om dessa roller neutraliseras, ingen skulle kunna ställa någon ansvarig längre, tänk er bara i ett förhållande mellan man och kvinna hur det skapar total förvirring. Vem skall ta rollen som pappa, vem skall ha huvudansvaret i en relation och i barnuppfostran vems ord är det som gäller.
Vi ser ju tyvärr redan många konsekvenser av vårt s.k. moderna samhälles negativa konsekvenser och ändå står det människor och skriker att vi är så omoderna och så länge socialdemokraterna har regerat så har det varit så gammaldags och omodernt och könsdiskriminerat. Men vad i allsin dar är det ni vill ha undrar jag. Är den ultimata samhällsutvecklingen ett samhälle som tillåter allt... som inte tar ansvar för något och låter alla göra och leva precis som de vill och bara anpassa sig till allt strul som det sedan medföljer, sen skall de få ta skiten och reda ut det sen när det inte funkade, eller är det ett samhälle som istället försöker blicka tillbaka på det vi har lärt oss och använder oss av det goda men kastar det dåliga och istället drar nytta av det som är beprövat och visade sig fungera, är det inte så vi lär oss och utvecklas och går vidare som individer.
Jag hör människor som är förvirrade i sina roller och som pratar på detta viset, de vill att allt skall bli fullt lagligt och fritt, homosexualiteten, drogerna, prostitution, olaglig handel o.s.v. vi ser ju redan hur rättsväsendet har vänts upp och ner, den skyldige blir frikänd medan den oskyldige blir dömd.
Vi vet ju redan egentligen vad konsekvenserna blir om allt detta släpps löst för vi ser det redan i en liten skala, det blir total förvirring och kaos det går inte att dra någon annan slutsats med facit i hand.
Personligen tror jag inte på förvirringens makt, jag tror inte på varken gammaldags eller modernt, jämnställdhet eller feminism, dessa är bara olika benämningar på olika epoker i samhällsutvecklingen, något vi provar för att få bättre samhällsstruktur, vi utvecklas med allt vad det innebär, tiden går framåt, tekniken och forskningen upptäcker nya saker och problem behandlas. Men när vi får väldigt stora skaror som uppvisar samma problem av en stor magnitud då behöver vi hitta bättre lösningar och det är då vi blir mer s.k moderna. Hittar vi dock ingen bra lösning med vårt moderna tänkande, det är då vi går tillbaka i tiden och tittar på hur vi en gång för länge sedan hade det i samhället. Detta kallar jag modernitet, här har man inte låtit sig hitta på nåt utan man använder sig av det som en gång bevisligen fungerade men som man råkade tappa på vägen när man skulle bli mer "modern" och blev egentligen mer "idiot" för man lämnade det som var bra för något nytänkande.
Nu innebär det inte att allt nytt är fel eller att våga prova något nytt. Men måste vi nu vara moderna då innebär det inte att tänka fritt o låta allt bli fritt och säga att detta är modernitet när det faktiskt är föklädd dårskap där ingen vill ta anvsvar för något längre, utan att ta anvar idag det är något gammalt som blir nytt och då har man moderniserat sig igen när man återanvänder det, det var en gång modernt och man gör det modernt igen. Nu anser jag egentligen inte alls att anvar har något med modernitet att göra jag visade bara på själva principen.