Doktorn som svarar på dina frågor om celiaki
Denna artikel publiserades i Hallands Nyheter den 17 maj 2000, och publiseras här med benäget tillstånd av Hallands Nyheter.
|
CELIAKI: Genombrott för forskningen under andra världskriget Redan de gamla grekerna kände till celiaki. I läkare och vetenskapsmannen Aretaios medicinska handbok från tiden för Kristi födelse beskrivs symptomen för allra första gången. Men det dröjde nästan 2000 år innan läkarvetenskapen kom på hur sjukdomen skulle behandlas. Och den som kom gåtan på spåret var en holländsk mamma. Hon upptäckte att dottern blev sjuk av bröd men blev frisk om hon tog bort vete ur maten. Detta hände på 30-talet och mamman berättade för barnläkaren Karel Willem Dicke om sin upptäckt. Dicke började forska om sjukdomen och fall snart belägg för teorin att spanmålsprodukter var boven i dramat: Under andra världskriget var Holland ockuperat av tyskarna, som la beslag på allt av värde, bland annat säd. Så holländarna blev utan bröd och fick livnära sig på potatis och rotfrukter. Och den märkliga sjukdomen celiaki (som då kallades Gee-Herter-Heubners syndrom) upphörde nästan helt. 1950 la Dicke fram sin doktorsavhandling och sedan gick utvecklingen fort. 1953 slogs det fast att det var proteinet gluten som orsakade skadorna i tarmens slemhinna.
|
Celiaki är vanligare än vi trott - så vanlig att den är en folksjukdom. Hans Björknäs är österbottning och har arbetat på centralsjukhuset i Vasa sedan 1973, dessutom tjänstgjort i Sverige en del. I över 20 år har han arbetat som specialist i inre medicin - och allra mest fascinerad är han av gastroenterologin, läran om magsjukdomar. Han får räknas som en av de främsta i Norden på sitt område. Hur vanligt är celiaki? Celiaki är vanligare än man trott och är en folksjukdom. Sjukdomen börjar i spädbarnsåren, men hittas oftast först "då halva livet redan förbi", vilket innebär att för varje fall av celiaki som vi känner till finns det ett annat fall som vi ännu inte vet om. Hur vanligt är celiaki i övriga delar av världen? I uländerna "drunknar" celiakin bland alla de andra magsjukdomar som där finns. Många forskare tycker sig se kopplingar mellan celiaki och en rad andra sjukdomar, som MS, reumatism, ADD, autism, cancer, Downs syndrom, diabetes, vissa sorters epilepsi, fibromyalgi, psoriasis, gallbesvär, njurbesvär, mentala sjukdomar, neurlologiska sjukdomar, sarcoidosis (en hudsjukdom) samt Sjögrens syndrom. Vilken forskning pågår och vilka kopplingar är säkerställda? MS är oklart men alla andra kopplingar finns. I en del fall (Down, diabetes) är orsaken kanske genetisk bakgrund. Men då det gäller tunntarmscancer och tarmlymfom, en viss typ av epilepsi, osteoporos (urkalkning av skelettet), depression, barnlöshet så minskar risken för dessa följdsjukdomar med diet, för att helt upphöra efter några års diet.br> Därför bör man hålla diet också fast man är helt symtomfri, för att minska risken för följdsjukdomar. |
Gluten förstör tarmluddet, så att kroppen inte kan tillgodogöra sig näring på rätt sätt. Men vad vet man om hur hjärnan påverkas av gluten?
Det haldlar om två mekanismer: Dels kanske en del viktiga substanser som behövs för nervsystemets och hjärnans funktion inte sugs upp, patienten får bristsymtom, och den vanligaste följden är depression, som är 4 ggr vanligare hos patienter med celiaki än hos andra.
Dels kanske gluten i och för sig är skadligt för nerverna, men detta är nog osäkert ännu.
Om man fått diagnosen celiaki, hur farligt är det då att fuska lite grann? Är det farligare att fuska lite hela tiden eller att vid enstaka tillfällen (kanske någon gång om året) strunta i sin diet?
Dieten skall vara 100% och därmed jämt. Fuskar man litet - äter en pepparkaka - förstörs tarmluddet sannolikt för flera veckor framåt. Och fuskar man litet, kanske man börjar fuska litet mera då man märker att man inte får några omedelbara symtom.
Men, om man under en semesterresa i misstag får i sig en bulle gjord på vanligt vete, blir det nog ingen katastrof.
Finns det både gluten-allergi och gluten-intolerans eller blandar folk ihop begreppen?
Glutenintolerans är det ord som används, och det är huvudsakligen en toxisk effekt det är fråga om, gluten är "giftigt" för tarmslemhinnan. Mjölallergi, som t ex kan drabba bagare och som ger hudbesvär och luftrörsbesvär är en helt annan sak och har ingenting med celiaki att göra.
Hur kan man märka att man har celiaki?
Det är svårt att märka det själv, eftersom man haft sjukdomen sedan man var baby och "inte vet av hur det är att vara frisk". Då det gäller barn kan man få fatt i sjukdomen på basen av tillväxtkurvan.
Hos vuxna blir symtomen - diarre, gaser, avmagring - oftast så klara i 40-årsåldern att patienten kontaktar läkare. Men ifall läkaren inte är skärpt kan det ta år innan diagnosen blir klar. En oklar anemi eller brist på folsyra (ett slags vitamin) är typiska laboratoriefynd.
Om man misstänker att man har celiaki, ska man då börja experimentera med glutenfri kost och se om man blir bättre?
Nej, definitivt inte. Först diagnos, sedan behandling!
Om man börjar experimentera, kanske man blir bättre, men ingen människa orkar hålla noggrann diet hela livet bara på grund av en misstanke. Och har man hållit diet ett halvår blir tarmluddet normalt, och då kan det vara svårt att få en säker diagnos. Det är alltid bättre att veta än att tro.
Kan man bära anlagen utan att det märks? Och vad kan i så fall utlösa sjukdomen? Blir alla barn som bär på anlag sjuka?
Många människor i våra länder har haft celiaki hela sitt liv, utan att någonsin få diagnos. Förr i världen fick de kanske oftare än andra tuberkulos (pga nedsatt motståndskraft). Senare i livet fick de kanske osteoporos, ryggraden sjönk ihop och kroknade, och en del av de gamla människor med krokig rygg som vi såg för 30 år sedan hade säkert celiaki. Några procent fick cancer på äldre dar.
Men en del levde sitt liv utan större bekymmer, alla får inte följdsjukdomar. Och vi vet inte om de kanske var litet tröttare än vad de borde ha varit.
Celiakin kan vara väldigt symtomfri, för att sedan ge symtom i samband med stress - t<\!q>ex graviditet. Ett vanligt fenomen är att en människa som inte vet att hon har celiaki får en turistdiarre under en resa till södern, som sedan fortsätter i veckotal, och kanske då leder till diagnos.
Med tanke på allt vad du vet - vad äter du själv?
Fiberrik kost - havregrynsgröt med havrekli (sänker kolesterol) på morgonen. Fettfri mjölk, mycket frukter och grönsaker. Och ett glas vin då och då är bra för hälsan.
Slutligen konstaterar Hans Björknäs att man kan få betydligt värre diagnoser än celiaki:
- Visst är det en folksjukdom, men det är också en sjukdom som är relativt lätt att behandla. Det ögonblick då man hittar celiakin är faktiskt en av de viktigaste stunderna i människans liv, och det har en stor och gynnsam betydelse för årtionden framåt!