frugans NYA livsstil

Celiaki

Patientinformation

15.8.2006

Kristian Wahlbeck och Irina Kruskopf

Gängse vård -rekommendationen på finska 1

Då misstanke om celiaki uppstår är det skäl att genast låta göra undersökningar, eftersom snabb behandling betyder mindre besvär av sjukdomen.

Celiaki är en tarmsjukdom med varaktig överkänslighet för äggviteämnet gluten, som finns i inhemska sädesslag. Gluten skadar tunntarmens slemhinna så att tarmluddet förstörs helt eller delvis. Detta gör att födan inte uppsugs ordentligt. Sedan länge har sjukdomens symtom ansetts vara kronisk diarré, magbesvär och avmagring samt störningar i upptagningen av näringsämnen, med bland annat anemi som följd. I själva verket är symtomen ofta mycket lindriga, t.ex. luftbesvär och svullen mage, och de är inte på något vis typiska för celiaki. Hos barn kan en avstannad tillväxt tyda på celiaki. Symtomen vid hudceliaki är klåda och exem med små blåsor på utsidan av armbågarna.

Tidig diagnos är viktig

Man kan insjukna i celiaki vid vilken ålder som helst, men oftast konstateras celiaki hos vuxna. Ända upp till 1 finländare av 100 kan ha denna sjukdom. En större risk att insjukna har bl.a. nära släktingar till en patient med celiaki. Personer i riskgrupperna och personer med lindriga symtom bör genomgå sållningsundersökningar. Som sållningsmetod används ett blodprov, som mäter antikroppar ur serum. Laboratorieprovet ger en hänvisning, men är i sig inte tillräckligt för att konstatera sjukdomen. Vid positivt blodprov bekräftas diagnosen med en provbit från tunntarmen. Celiaki kan inte förebyggas, men det är till stor fördel om sjukdomen kan konstateras tidigt. Då kan behandling sättas in före följderna av upptagningsstörningen börjar synas.

Diagnos ur provbit

Om laboratorieprov påvisar t.ex. brist på järn eller folsyra eller någon annan upptagningsstörning, kan det vara fråga om celiaki. Normala laboratorievärden utesluter dock inte celiaki. En definitiv diagnos på celiaki görs från en provbit som tas från tunntarmens slemhinna i samband med gastroskopi. Det är viktigt att provbiten tas innan patienten övergår till glutenfri diet.

Bestående dietförändring

Celiaki behandlas med en glutenfri diet som utesluter mat som innehåller vete, råg eller korn. Nästan alla vuxna och barn med celiaki kan däremot äta havre. Dietbehandlingen är livslång och målet är att reparera skadorna på tunntarmens slemhinna och få bort patientens symtom. Den insjuknade behöver handledning av näringsterapeut i synnerhet i början, men ofta också senare. Vid hudceliaki används, förutom diet, även i början av behandlingen en receptmedicin som ordinerats av hudläkare. Medicineringen minskas när dieten ger resultat, och senare kan medicinen oftast helt lämnas bort. Celiakipatienternas egen organisation, Finlands celiakiförbund, med sina lokalföreningar erbjuder anpassningsträning och hjälp vid problem.

Symtomfri celiaki

Celiaki orsakar inte alltid symtom, utan upptäcks ibland av en händelse till exempel i en sållningsundersökning för celiaki. Också hos en symtomfri patient kan det ha utvecklats följder av celiakin, såsom benskörhet. Därför måste också symtomfri celiaki behandlas. Sållning av hela befolkningen rekommenderas ändå inte tillsvidare, eftersom nyttan av det ännu inte kunnat påvisas.

Läkarbesök en gång i året

Dietbehandling och uppföljning hjälper patienter med celiaki att småningom uppnå ett normalt hälsotillstånd. Till uppföljningen hör en provbit från tunntarmen cirka ett år efter att sjukdomen konstaterats och efter det läkarbesök med 1-3 års mellanrum, då åtminstone blodbilden undersöks och dieten kontrolleras. Vid hudceliaki är en ny provbit inte nödvändig, eftersom exemets utveckling är en god mätare på behandlingens effekt. Uppföljningen av vuxna patienter sker vid den enhet där diagnosen gjorts, tills dietbehandlingen verkar. Efter det sker uppföljningen av vuxna inom bashälsovården. Barn med celiaki däremot vårdas och uppföljs av specialläkare. Genom att följa med celiakipatientens tillstånd kan man förebygga andra sjukdomar som man vet att celiaki kan förorsaka, bland vilka i synnerhet elakartad tarmlymfom är välkänt. Vuxna celiakipatienter som följt den rätta glutenfria dieten hade enligt forskningsresultat inte mera elakartade sjukdomar än motsvarande finländska befolkning i allmänhet.

Ledare för arbetsgruppen var Pekka Collin vid Tammerfors univesitets centralsjukhus och texten har redigerats av Marjukka Mäkelä på FinOhta.

En läkarversion av behandlingsrekommendationen har publicerats i tidningen Duodecim1/97. För översättningen till svenska svarar docent Kristian Wahlbeck och FM Irina Kruskopf. Översättningen har uppdaterats av HV Carina Loman.

Artikel ID: khr00011