frugans NYA livsstil

När jag berättade för min läkare att jag förstår att jag är gluten intolerant harklade han nästan till och med ett ytterst nedlåtande uttryck frågade vem som har sagt detta? Han argumenterade förvånandsvärt inte med mig speciellt men ville inte prata mer om det? Konstigt!

På celiakiförbundet.se rekomenderar dem att man först får en ställd diagnos som vi nu vet kan vara mycket svår att ställa, innan man går över till en glutenfri kost. Varför, jo de menar att INGEN kan leva ett helt liv på glutenfri kost och orka med det utan en tydlig diagnos. Vilket kvalificerat struntprat. Om man misstänker glutenintolerans eller laktosintolerans och ändrar kosten och sen märker att man mår mycket bättre succesivt, varför vill man då sluta?

 

Här ovan nämner jag olika typer av symtomer som härstammar från samma källa, (glutenintolerans-celiaki) även ni som inte tror att detta har en gemensam koppling utan bara är en tillfällighet ni låter er bedras.

Det finns tydliga studier på dessa resultat på celiaki patienter, men de bästa resultat eller studierna är ju även vi som gjort åtgärder utan att stå under en läkares direkta ordination och vi uppvisar exakt samma resultat?

Man känner sin egen kropp bäst själv, vet hur och när den reagerar och ser sedan tydliga skillnader så känner vi alla.

Både på de mentala planet sker drastiska förbättringar, inte konstigt anser jag, tunntarmläkningen bidrar ju till bättre vitamin upptag o därmed förvinner bristerna och hjärnan börjar fungera som den skall igen. Precis som med hela övriga kroppen

"Utan rätt näring fungerar inte kroppen, ej heller knoppen" sa en känd skribent en gång.

Mitt starka sötsug har avtagit betydligt för första gången i hela mitt 38 åriga liv, vilket gett en kraftig övervikt.  För första gången känner jag att det har stabiliserats och den långsamt ökande viktuppgången har avstannat. Eftersom enegin har sakta kommit tillbaka börjar jag även seriöst tänka på någon motionsform :-O Som bara har varit en "god tanke" förr men som har sakta börjat bli en handling med. Detta har aldrig inträffat i mitt liv tidigare skall ni veta. Enkel lugn promenad har börjat locka och jag märker skillnad, jag har tvingat mig ut att promenera förr, men aldrig känt någon som helst skillnad mer än smärta överallt i knä o ryggslutet o vrister m.m. Så jag har slutat för att det har varit för tungt o inte gett något.

Detta förstår jag nu varför, inga energidepåer/vitamin-mineraler, ingen kraft, utpumpnings känslor/illamående, ja, det är uppenbart för mig varför träning aldrig funkat, precis som det inte gjort på tusental andra.

Alla skriker o skriver TRÄNA, men när jag kom o sa varför jag inte kunde, varför det inte gav mig något, fattar de ingenting. Man måste se på hela människans hälsotillstånd innan man kan tro att träning är lösningen på övervikt.

Näringen, en frisk tunntarm-magslemhinna så kroppen kan lagra energi, sen kan träningen ge resultat.

Detta är vad jag kommit fram till hittills.