frugans NYA livsstil

Detta blev mer ofta och började bli obehagligt för mig och det var då han i desperation började sukta efter mig när han såg mig utvecklas till en mogen tonåring, och jag såg hur han tittade efter mig där jag gick i bara trosor, även mamma reagerade att han tittade på mig onaturligt.

Redan i tidig tonår hade det läckt fram att han inte skulle vara min "pappa", men jag förnekade det även om jag senare blev lite mer uppmärksam. Han kunde komma med lite snuskiga förslag någon gång i bland och höll alltid ett konstigt öga på mig. När jag sen fick veta hur det låg till då, trillade alla pusselbitar på plats.

Detta var inte lätt för mig när jag väl fick veta hur saker låg till, men det var inte lätt för honom heller och för mamma.

Mamma gjorde fel som inte berättade för mig från början när jag var liten om min "riktiga pappa" som jag förövrigt har lyckats spåra upp och prata med med hjälp av en nyfunnen faster jag inte viste om. Men min styvfar borde begripa bättre som vuxen och handla påett annat sätt.

Jag vet att båda han och hela hans släkt inte riktigt kan lägga detta bakom sig hur gärna de än vill. De kände säkert att de var delaktiga i en lögn som jag levde i då jag inget viste men alla dem viste hur det låg till. Jag fick veta att det pratades om att min styvfar inte var min pappa och varför de inte berättade detta för mig, när alla andra viste. Jag har genom åren träffat många i min styvfar släkt och alla uppträder så pinsamt undvikande emot mig. De vågar inte hälsa, de vågar inte titta på mig, även min styvfar har gått rakt förbi mig många gånger utan att hälsa varför?

Jo han och de de skäms hela högen så klart. Jag tycker det är så otroligt lågt av en människa som jag kallat "pappa" i 20 år bara försvinner o på grund av den nya kvinnan, inte kan fortsätta ha en relation med mig. Länge tänkte jag hoppas hon förlorar sina barn så hon fattar vad hon begärde av min styvfar, men sen borde det vara mer råg i ryggen på honom att han stod för sin sak. Men nej, han fick en chans att starta om och då ville han inte missa det och då fick det kosta vår relation tyvärr ansåg han...uruselt!

Alla jag pratat med om min historia höjer på ögonbrynen och undrar om "hissen stannat" på hos styvfar egentligen för så gör man bara inte... Sen hans kvinna hur hade hon bara mage att begära att han skulle ta avstånd från sin dotter.

Idag förstår jag hela deras situation, jag ser rakt igenom deras fina fasader. Jag har träffat dem tillsammans vid ett tillfälle på ett kalas min styvkusin bjöd in mig på och tänkte det skall bli intressant att se min styvfar o hans nya och bara studera deras beteende. Wow säger jag bara, katastrof var vad jag såg, han fick vad han förtjänade, för en mer självupptagen och egoistisk person som hon visade sig vara, ser man inte många av. Så otroligt bortskämd och van att få exakt allt hon pekade på, och givetvis bo ute i fina viken bland rikemans folket. Idag vet jag hur den släkten mår och hur sammanhållningen är släkten är uppriven och många anser att det är för detta som hände. Min styvfar och han nya fru anser att de är förmer an de andra och umgås knappt med släkten. De umgås bara med hennes fina vänner och släkt.  Jag har hela tiden fått reda på saker om min gamla släkt utan att söka efter någon kontakt alls, folk kommer och berättar, för deras dåliga samvete, de måste bara få det ur sig och det förstår jag absolut.

Vi hade en härlig gemenskap förr och släkten var förenad, visst hade alla familjerna olika typer av problem att jobba med i sina äktenskap och med barnen och så, men så ser man idag hur det ser ut, hur det har blivit. En tragedi faktiskt, en splittring och många i den släkten har tankar och funderingar på var sina håll och varför det gick som det gick.

Ja, den frågan kan nog bara min styvfar svara på. Jag vet dock att hans val fick ödesdigra konsekvenser, för både honom själv och hela släkten. Min styvfar fick två egna barn med sin nya fru och har sedan dess hållt sig undan. Man säger tiden läker alla sår och jag har gått igenom alla faser av övergivelse känslor-sorg-ilska-hämnd-bitterhet och besvikelse till att idag bara känna en sorg för han skull, för han och hans fru måste leva med vad de gjorde, de beslut de tog för arton år sedan. När dem idag har två nya barn på tio- tolv år, men min styvfar övergav sin första dotter. Kan han leva med det, låter hans samveta honom vara ifred eller?

Jag tror att ett sånt sår när man överger ett barn kan aldrig läka, även om vi inte var biologiskt knutna till varandra.

De enda som var rakryggade och genuina i den släkten var mellanbrodern o hans fru, de skilde sig från övriga släkten, de försökte inte spela några roller, de var lite av udda inför alla de andra, de hade inga putsade falska fasader. De stod för vilka dem var, de är oxå de enda jag saknar riktigt mycket.

De ville hålla kontakten med med mamma och mig även efter skilsmässan men vi viste inte om vi orkade med det, så ledsamt nog blev det inte så.

Nu med facit i hand, minns jag att min styvfar sa att hans äldste bror var en toffel  till sin fru, hans mellanbroder var en klant som inte tänkte sig för med någonting.

Hur har han det idag nu då?

Idag är han den största toffel som gått i ett par skor, han är själv den klantigaste av dem alla, som gjorde ett sånt general fel som ingen av de andra bröderna skulle kunna göra. Han har fått äta upp allt han sa. "What comes around goes around."

Är han lyckligare idag?

Jag kan inte se det, för när jag stötte på honom för ett par år sen, då han passerade mig utan att se åt mig, kände jag igen hans tomma blick han hade från när han var olycklig i vår familj. Jag känner honom fortfarande det har han nog glömt. Han kunde stå framför mig och ljuga om hur lycklig han är och så om jag vore både blind och döv, skulle han aldrig kunna övertyga mig.

Är hans fru lycklig nu när hon fick allt hon ville ha, fick honom att överge mig och fick två nya barn, kanske det, men på vems bekostnad?